nathawtf

livet .lycka. kärleken. det ska väll stämma in. det ska väll vara det som får en att orka gå vidare. jag kallar det hopp. Hopp om att allting kommer finnas framför en serverat på ett guldfat. Även om verkligheten inte riktigt stämmer in i just de orden så finns det i luften. Precis som syran vi andas in. Man måste kämpa för att få något. Allting serveras inte på guldfat som man hoppas på och just det där lilla ordet hopp får en att fortsätta kämpa. Men när vet man att man ba ska släppa allt? Det är som att hålla i en fjäril. När vet man att den måste flyga iväg innan den blir depprimerad?

Även fast man bara vill hålla kvar den och spara den i en burk som man hade när man var liten. Så vet vi alla att vi måste låta den flyga iväg någongång annars så dör den. Då har vi dödat något levande. det är nog precis som kärlek. man vill hålla det närmast hjärtat. även om det menas att gå igenom smärta och sorg. Om man bara släppte allting man hade vad var då meningen med att ens försöka i första början? det är det där lilla ordet hopp som får oss att kämpa vidare.